Utah Konstmuseum / Utah Museum of Fine Arts

Standard

Idag gjorde jag en kort utflykt till Utah Museum of Fine Arts, ett konstmuseum inne på universitetsområdet.

Today I visited the Utah Museum of Fine Arts, located at the university campus.

Också det här museet är gratis för fakultetsmedlemmar. Det är faktiskt pinsamt hur mycket bättre University of Utah är jämfört med Göteborgs Universitet. Gratis kollektivtrafik, gratis museer, god organisation, palaeontologi-avdelning, närhet till berg, en egen forskningsstation i öknen med mera… Men å andra sidan får GU snart en ny policy-samling. Det är inte illa, det heller… Den förra uppmanade oss till att fokusera på ledorden “balans”, “professionalitet”, och “nyfikenhet”, tror jag, så man kan ju bara drömma om vad för högtravande ideal de kommer försöka pracka på de stackars forskarna den här gången. Död åt GU!

This museum is free for faculty members, too. It’s actually embarrassing how much better the University of Utah is compared to the University of Gothenburg. Free public transport, free museums, good organisation, a section for palaeontology, close proximity to mountains, their own research station in the desert… On the other hand, I hear UoG is about to get a new policy document, and that’s not so bad… the last one exhorted us to always keep the keywords “balance”, “professionalism”, and “curiosity” in mind, so we can only dream about what lofty ideals they will try to force upon the poor researchers this time. Death to UoG!

Utan Museum of Fine Arts, eller UMFA som det också kallas, var i alla fall ett litet, men mycket bra museum. Två småutställningar var särskilt intressanta. Den första, och rent geografiskt största, var en massa tavlor av Dale Nichols, en mycket bra amerikansk konstnär, som jag aldrig hört talas om innan, men vars konst jag tyckte om direkt. Ett urval av hans konst, knyckta från bilder på internet (plus den där hästen för man tycks inte kunna utesluta enstaka bilder från bildspelen här… Hästen är alltså av någon annan):

Utah Museum of Fine Arts, or UMFA as it’s called, is in any case a small, but very good museum. Two exhibitions in particular struck me as well worth looking at. The first, and geographically the largest, was on the art of Dale Nichols, a very good American artist that I had never heard of before, but whose are I liked instantly. A selection of his art, stolen from the internet (plus that horse again, as there seems to be no way to deselect single pictures from a slideshow… the horse is by another artist):

This slideshow requires JavaScript.

Snygga, rena ytor, ofta snö eller himmel, med röda lador, kantiga män, och böljade kullar. Oerhört tilltalande, men de hade tyvärr inga vykort till min konstvägg… Jämte denna fanns en utställning av inbundna böcker, på temat “horisont” med utvalda verk från amerikanska boktryckargillet. Inga bilder (finns en på UMFAs hemsida), men oerhört inspirerande. Böcker som var inbunda på traditionellt sätt, men med något form av referens till temat i t.ex. mönstret på omslaget blandades med mer spektakulära verk där bokbindaren helt dekonstruerat boken och gjort det till något nytt. Favorit #1: en bok som egentligen bara var bilder av graffiti inristat i svart bambu, men med sidorna sönderklippta och sammanflätade så att det framgick mer tydligt att de enskilda bilderna var tagna ur lite olika vinklar. Favorit #2: en bok med speglar inklistrade i sidorna så att man fick, enligt konstnären, “olika oändligheter av reflektioner beroende på hur mycket man öppnar boken”.

Nice, clean surfaces, often snow or sky, with red barns, angular men, and billowing hills. Very appealing, but unfortunately they had no postcards of it for my art wall… Next to this exhibition there was an exhibition of book binding on the theme “horizon”, with selected works by members of the Guild of Book Workers. I have no pictures (there is one on UMFA’s home page), but it was very inspiring. Books bound in more traditional ways, but with some reference to the theme in e.g. the cover pattern was mixed with more spectacular pieces where the book binder had deconstructed the book and mad it into something new. Favorite #1: a book that was really only pictures of graffiti etched into black bamboo, but which had the pages cut open and interweaved so that you could see that the pictures were all taken from slightly different angles. Favorite #2: a book with mirrors set inside the pages so that you could see “different infinities depending on how much you open the book”, according to the artist.

Utöver det hade de vanliga utställningarna med europeisk 1700-talskonst. De som någonsin diskuterat konst med mig eller varit på ett konstmuseum med mig vet att jag inte gillar den sortens konst alls, och det här var inget undantag. Plufsiga baroner och nakna nymfer som kramar strutsar eller gömmer sig skälmskt bakom spinetter – jo, jag tackar jag. Liksom 1700-talets politik och samhällssystem borde dess konst förvaras bakom lås och bom. De hade en del mer modern konst, och jag uppskattade speciellt den amerikanska delen av deras samling. Oerhört uppfriskande att se konst som föreställer den amerikanska naturen, och det amerikanska samhället istället för det europeiska.

Apart from these two they had some standard exhibitions on European 18th century art. Anyone who has ever discussed art wit me, or been to an art museum with me, knows that I dislike that sort of art intensely, and this was no exception. Chubby barons and naked nymphs who hug ostriches or hide behind spinets — no thank you! As with 18th century politics and society, its art should be kept locked up somewhere. They had some more modern art, and I especially liked the American part of their collection. Very refreshing to see art that depicts the American nature and the American society rather than the European.

Den största skillnaden, tror jag, är att landskapet i europeisk konst hela tiden avbildar europeiska landskap. Även i de fall där själva bilden är från t.ex. Australien eller liknande, så präglas bilden ändå på något sätt av att konstnären är van vid ett landskap där allting är påverkat av människan. Hela Europa är mer eller mindre konstruerat på det sättet av generationer av krig, jordbruk, infrastruktur, och annat. Men så är det inte här. Här är landskapet präglat mest av naturens krafter (eller i alla fall var det under 1800-talet när det mesta av konsten jag såg idag gjordes), och det märks. Det ger en helt annan inställning till proportioner, dimensioner, perspektiv, och vad som krävs för att bygga upp ett landskap. Åtskilliga bilder av canyons, berg, och floder, och i stark kontrast till tramskonsten från Europa som var i rummet jämte.

The greatest difference, I feel, is that the landscapes in European art always depicts European landscapes. Even when the picture is supposed to be something in Australia or elsewhere, the whole image is always influenced by the fact that the artist is used to a landscape where everything has been influences by humans. All of Europe is more or less constructed in that way by generations of wars, agriculture, infrastructure, and other things, but that’s not the case here. Here, the landscape is predominantly constructed by natural forces (or at least it was during the 19th century when most of the art I saw today was made), and you can tell. They have a totally different approach to proportions, dimensions, perspective, and what is needed to compose a landscape. Lots of paintings of canyons, mountains, and rivers, all in stark contrast to the European nonsense-art in the next room.

Dessutom lite asiatisk konst och indiankonst, men den var nästan lite undanskuffad i jämförelse, och inte så inspirerande. Märkligt nog var utställningen med indiankonst på naturhistoriska mycket mer inbjudande och intressant än den på konstmuseet.

They also had some Asiatic art and some Native American art, but it was almost put a bit out of the way in comparison with the rest, and not very inspiring. Strangely the Natural History Museum had a more inviting and inspiring exhibition on Native American art than the art museum did.

About these ads

3 responses »

  1. Göteborgs Universitet har minst två forskningsstationer, det vet du också. Som forskare är det vår plikt att uttrycka oss nyanserat och sakligt!

    • Tror att det viktiga är att UoUs forskningsstation är i en öken, inte att den existerar alls. Har GU en forskningsstation i en öken? Nej, just det.

      Här är lite nyanser du kan tänka på: GU är inte bara pinsamt dåligt på administration, prioriteringar, ekonomi, undervisning och planering. GU är dessutom korkat organiserat, långsamt, kontraproduktivt, och har placerat de relevanta delarna (d.v.s. zoologen och kringliggande bodar) på ett berg som, trots att det ligger mitt inne i stan med full utsikt över nästan alla sevärdheter inte har mobiltäckning om man inte står på rätt ställe.

      • Här är en annan nyans:

        GU finns i ett fritt land medan Utah finns i USA som har så många “friheter” att de tappat förståelsen för ordets egentliga innebörd.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s