Vilken eftermiddag! / What an afternoon!

Standard

Var ute och gick idag. En massa.

I was out walking today. A lot.

Tanken var att jag skulle betalt min hyra med sådana där papperscheckar den här månaden, men de jag beställt från banken kom inte i tid. Planen övergick då till att vika söndagen till att gå ner till där min hyrevärd bor, betala kontant, och sedan gå tillbaka via några närbelägna parker som står med på min lista över ställen jag vill kolla upp om de är bra fågellokaler innan vårfåglarna kommer tillbaka. Att ta sig från där jag bor till min hyresvärd tar ca. 3 timmar, enligt Google Maps.

I was planning to pay my rent by paper check this month, but the ones I ordered from the bank didn’t arrive in time. So my plan transformed into one where I would set aside this last Sunday to take a walk to where my landlord lives, pay in cash, and then walk back, visiting some nearby parks I want to check out for their potential for birdwatching before the spring birds come back. To walk from my place to his place would take about 3 hours, according to Google Map.

Så jag förberedde allt, packade ca. tre liter vätska, smörgåsar, frukt, kikare, kamera, fågelbok, och något att läsa om jag fick tråkigt, och gav mig av mot Sugarhouse, som är ett affärsdistrikt ungefär 40 minuter rakt söder om där jag bor. Den planen gick också i stöpet, då det uppdagades för mig att jag har en övre gräns på hur mycket pengar jag kan ta ut per dag. Gränsen är 500 dollar, och hyran är 595; det hela är således inkompatibelt, och det blev inget med de planerna, utan jag gick till Liberty Park och läste igenom nästan hela Soseki Natsumes “Kokoro” (i bitvis korkad översättning av Damian Flanagan).

So I prepared everything, packed about three litres of liquids, sandwiches, fruit, binoculars, camera, field guide to birds, and something to read if I got bored, and set off towards Sugarhouse, a commercial district about 40 minutes straight South from where I live. Also this plan failed, when I realised that I have an upper limit on how much cash I can withdraw per day. The limit is 500 dollars, and my rent is 595 dollars; this in incompatible, and I had to change my plans. Instead, I went to Liberty Park and read through most of Soseki Natsume’s “Kokoro” (in a partially stupid translation by Damian Flanagan).

Men! Hyran måste ju betalas (tydligen), så det fick ske idag, måndag, istället. Kollade upp med Google Maps hur jag skulle åka, och försökte sedan få klarare instruktioner på lokaltrafikens hemsida, UTA. UTA lyckades inte hitta min hyresvärds adress, inte heller adressen jag var på vid universitetet, och inte heller själva universitetet. Lyckligtvis kan man se på Google Maps vilken linje man ska åka med, så jag sökte på det, och fick fram en bekräftelse på att linjen existerade, men inget mer. Korkad lokaltrafikhemsida.

But! The rent must be paid (apparently), so it would have to happen today, Monday, instead. I checked with Google Maps how to get there, and then tried to get more information on the homepage of the Utah Transit Authority (UTA). UTA failed to find my landlord’s address, my address at the university, and in fact the whole university. Fortunately, Google Maps will also give you information on what line you’re suppose to take, so I tried searching for that, and eventually managed to get a confirmation that this line exists, but nothing more. Stupid transit authority homepage.

Men Google Maps kommer till undsättning igen för det står klart och tydligt vart man ska gå på, vart man ska av, och så vidare. Smidigt, kan man tycka. Men UTA slår till igen. De är inte så klipska som man kunde tro, och har inte namn på hållplatserna. Istället har varje hållplats en sex-siffrig kod. Jag gick till exempel på vid 126598 — tvärs över gatan från 126261 — och skulle av vid 137129, byta där till en annan buss och stiga av vid 138065, ca. en kilometer från min hyresvärds hus. Hur de olika stationerna får sina nummer är helt obegripligt, och det system som används i hela resten av västvärlden, där hållplatser heter något, är klart överlägset.

Google Maps to the rescue again! It will tell you in clear terms where you have to get on and off, and so on. Convenient, or so you would think. But UTA doe sit again. They are not as clever as you would think, and don’t actually name their bus stops. Instead, each bus stop has a six digit code. I got on the bus at 126598 — across the street from 126261 — and was supposed to get off at 137129, and take another bus from there to stop 138065, about a kilometre from my landlord’s house. How the bus stops are numbered is entirely incomprehensible, and the system used in the rest of the Western world, where bus stops have names, is clearly superior.

För när man kommer ombord på bussen finns det inget som helst sätt att veta när man ska av, om man inte åkt förrut. Chauffören säger ingenting, det finns inga skyltar eller liknande i bussen, och själva stationerna är bara en stolpe, med den sex-siffriga koden väl dold i liten text på en höjd som inte syns om man står upp inne i bussen, vilket man måste göra för att det finns bara tio sittplatser plus ett stor område för rullstolar. Lyckligtvis lyckades jag till slut få en ståplats så att jag kunde läsa den lilla texten på hållplatserna när vi stannade. Detta hände när vi var vid hållplats 137111, och nästa visade sig vara 137112, så tydligen fanns det ett mönster! Jag behövde bara räkna busshållplatserna och gå av när vi kommer till nummer 137129!

Because when you get onboard the bus, there is no way of knowing when you are supposed to get off unless you have traveled there before. the driver doesn’t say anything, there are no signs or anything in the bus, and the bus stops themselves are only poles with the six-digit code well hidden in small font too high up to be able to see from inside the bus if you are standing, which you have to do, as there are only about ten seats in the whole bus, plus a huge area for wheelchairs. Luckily, I eventually managed to get a spot where I could see the numbers on the poles when we were standing still. This happened at stop 137111, and the next one was 137112, so there was a pattern! All I had to do now was to count the bus stops and get off when we got to number 137129!

Men det systemet förutsatte ju att det var någon logik i busstationsnumrena, och tydligen har samma kreativa själ som designade deras hemsida också fattat alla relevanta beslut för hur bussturerna ska fungera, för när jag trodde att vi var vid station 137129, var vi egentligen vid station 137133, och jag fick gå tillbaka ett par kvarter, bara för att se den buss jag skulle med förvinna runt ett hörn. Inga tidtabeller på hållplatserna här (utom de stora knutpunkterna), men däremot en grön skylt med information om de olika linjena. Linje 45, som jag skulle med, hade symbolerna för handikappsanpassning, rökning förbjuden, och siffran 15 i en liten klocka, vilket borde betyda att de går var femtonde minut.

But that system assumes that there is any kind of logic in the numbering of the bus stops, and apparently the same creative soul that designed their homepage was also put in charge of making all the decisions for numbering the bus stops, because when I thought we were at stop 137129, we were actually at stop 137133, and I had to walk back a few blocks, only to see the bus I was supposed to get on disappear around a corner. There are no time tables at the bus stops here (except for great interchange stops), but there is a small green sign with some basic information about the lines. I was supposed to take line 45, which had the symbols for wheel chair accessible, no smoking and the number 15 inside a small clock, which ought to mean that they go every 15 minutes.

Men det betyder bara det i ett system designat av folk med an mantes intelligens eller högre och tyvärr inte i det fenomenalt obegripliga system UTA har. Jag vet fortfarande inte vad 15 inne i en klocka möjligen kan betyda, men det har ingenting att gör med hur ofta bussarna går. Jag väntade i 25 minuter innan jag gav upp och började gå i riktning mot dig jag skulle, vilket var uppskattningsvis en timmes gångväg bort. Fem minuter efteråt kom bussen susande förbi. Nästa hållplats hade en busstidtabell, som visade att 45an kommer en gång i halvtimmen. Ska jag vänta en halvtimme, eller fortsätta gå? Såhär i efterhand kanske jag skulle väntat, men jag var otålig och började gå.

But that’s only what such a symbol means in a system designed by someone with the intelligence of a jellyfish or higher, and not the the phenomenally incomprehensible system that UTA employs. I still have no idea what the 15 inside a clock might possibly refer to, but it has nothing to do with how often the busses leave. I waited for 25 minutes before giving up, and starting to walk in the direction of my landlord’s house, which I estimated to be about an hour away. Five minutes later, bus 45 sped past. The next bus stop had a time table, and I found out that the busses leave once every 30 minutes. Should I wait for half an hour, or continue walking? In retrospect, I should probably have waited, but i was impatient and started walking.

Det tog inte en timme, utan snarare två, och fast det hade varit strålande eftermiddagssol nr jag steg av bussen på fel hållplats, fick jag när jag började närma mig hans hus förlita mig på strålkastarskenet från förbipasserande bilar för att kunna läsa kartan och se var jag var… Till slut kom jag i alla fall fram, fick hälsa på hans trevliga små hundar, kunde betala min hyra och fick dessutom skjuts hem av en hyresvärd som var mycket imponerad över att jag hade gått så pass långt istället för att bara ringa honom så att han kunde komma och hämta mig. Hoppas innerligt att de där checkarna kommer innan det är dags för nästa hyra…

It didn’t take an hour, but rather two, and even though it had been a wonderfully sunny afternoon when I stepped off the bus at the wrong stop, I had to rely on the light from the headlights of passing cars to be able to read my map when I started getting close to his house… In the end, I arrived at his place, got to play with his nice little dogs, could pay my rent, and even got a ride home by my landlord, who was really impressed that I had walked all that was instead of just calling him so that he could have picked me up. I really hope those checks arrive before it is time to pay my rent next month…

6 responses »

  1. hmm, försöker du indikera att det finns värre saker än västtrafik?
    det kan du inte, det är nämligen en omöjlighet.

    • Jag tror att det snarare än Wien – Salt Lake City: 10000000000 – 2. SLC vinner på att de har kolibrier och Therizinosaurie-fossil.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s