Första maj

Standard

Första maj var trevligt, så klart, men det saknades en del saker, t.ex.:
– Internationalen sjöngs inte en enda gång. Det var faktikst inte något sjungande överhuvud taget, förutom folk som spelade gitarr och sjöng mellan talen. Ingen av de sånger de sjöng var egentligen relevanta, fast en av sångarna sjöng i alla fall nån sorts “vi måste rädda miljön bums!” sånger…
– Jag märkte att jag verkligen saknade den manifestation till minne av de Spanienfrivilliga som vi brukar börja första maj med hemma i Göteborg. Istället fick vi tal från IWW, en annan fackorganisation (eller kanske en del av IWW?), ett studentförbund, och en grupp som sysslade med indianrättigheter.
– Jag missade marschen helt, eftersom jag var satt som ansvarig för ett bord där man kunde spraymåla t-shirtar. Jag började locka i ordning det mot slutet av sista talet, men när jag väl var färdig, så hade de andra redan gått. De gick från Washington Square till Temple Square, ca. 60 pers, eskorterade av sju polisbilar. När de sedan åkte därifrån blev minst en av deras bilar stoppade av samma poliser och fick böter för att de gått mot rött.

Lyckligtvis ska de ha ett möte om nästa års firande redan nu i veckan, och Debb har bjudit in mig, så kanke att det går att få ordninge på det till nästa år? Vad jag förstod var detta bara andra året i rad som de haft firande alls, så det är kanske inte så konstigt att det är lite tafatt… Vi inledde med en diskussion om vad anarkism är, och hur man kan tillämpa des principer i vardagen, vilket var URTRÅKIGT, eftersom de flesta som satt där var “lifestylister”, och en del öppet tyckte at man kanske inte behövde någon politisk bas för det, bara man föregår med gott exempel.

Som jag ser det är “opolitisk anarkism” (eller “opolitisk socialism”) lika meningsfullt som att på det personliga planet bestämma sig för att aldrig döda valar, eller att vara en personlig pacifist. Det spelar ingen roll alls, jämfört med att t.ex. aktivt försöka stoppa valjakt, eller jobba med nedrustningsarbete. Det blir bara ett sätt att motivera att man gör saker som man inte får, och kunna känna sig som en rebell eller liknande när man gör det.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s