Högskoleavgifter…

Standard

Någon ekonom argumenterar i dagens DN för terminsavgifter på högskolan. Han anser att detta är lösningen på hur man ska öka kvalitéten i svenska högskolor och universitet, och därmed locka till sig fler studenter, även från utlandet, utan att svenska skattebetalare behöver bekosta det. CSN-lån ska omvandlas till att också täcka merkostnaden för de som inte har råd att betala de förvisso låga terminskostnaderna (10.000/ termin) han föreslår, så det ska inte alls slå oproportionerligt mot studenter från arbetarbakgrund.

Föga förvånande är skribenten professor inom ekonomi.

Om man vill dra slutsatsen att det verkligen än mängden pengar/student som är problemet med svenska universitet, och inte till exempel att de är för många och att de numera fungerar som ett sätt att slippa vara arbetslös (hej, hela “jag vill läsa biologi för jag tycker om hästar”-brigaden!), så finns det ju andra saker man kan kolla på. Jag har egentligen bara erfarenhet av GU, så jag vet inte om andra högskolor/universitet beter sig på samma sätt, men det skulle inte förvåna mig. Här är några axplock på saker GU gjorde medan bioloin var tvungen att spara miljoner per år och lämnade en hel våning och det mesta av källaren, samt skar ner på i stort sett alla kurser och tog bort de flesta fältelement på flera av dem:

– Anordna en segeltävling.

– Ge ut en aldrig sinande ström av interntidningar i fyrfärgstryck på glatt papper som inte bara skickades hem till alla anställda, utan också lades i deras postfack så att man inte skulle behöva släpa med sig sin hemma-kopia till jobbet.

– Beställde ny halsband, armband, örhängen och liknande med GUs logotyp och andra motiv som sedan skulle säljas till den formidabla målgrupp av folk som vill ha GUs logga hängade i öronen.

– Anställde administratörer som (enligt vad det sas i början i alla fall) bara skulle jobba med att hitta möjligheter till samarbete mellan olika forskargrupper inom GU.

– Anställde administratörer vars enda uppgift (åtminstone efter vad det sades i början) skulle vara att hålla koll på när det var dags att ansöka om olika externa medel, leta upp lämpliga konferenser, och liknande, och meddela detta till olika forskare.

-Gjorde om IT-avdelningen enligt “det bidde inga byxor”-modellen vilken i slutänden ledde till att ett extern företag tog hand om allt.

– Massor av annat skit.

Här finns pengar att spara, speciellt eftersom GU som enda universitet (enligt vad det sades på den tiden) omedelbart höjde overhead-avgiften från 33% till 60%, vilket innebar mindre pengar till forskning (och således mindre tid till att göra annat än att söka medel för den forskning man ville göra), men mer pengar som oavkortat kunde gå till Akademiska Hus, sextifem olika interntidningar som håller arbetslösheten på journalistutbildningen nere, och annat trams.

Det sista jag minns av GU innan jag åkte var att det strax efter att en internutredning som pågått i flera år hade konstaterat att man skulle möblera om i naturvetenskapliga fakulteten, så kom det en annan internutredning på exakt samma ämne, som också hade pågått en längre tid och kostat pengar, men kommit fram till en annan slutsats. Jag vet inte vad som hände med det, men jag vet att det påpekades att icke-marin biologi inte alls var med i den nya planen, och att en del undrade om det betydde att icke-marin biologi skulle avvecklas, eller om det bara var så att de som gjort utredningen inte hade någon koll på vad som egentligen förssiggick inom fakultetens ramar.

Jag är varm förespråkare av det senare. Min hela erfarenhet av GUs högre administration är att den är olämplig att administrera något alls. Att komma till UU var som att efter att ha suttit fast i en enorm radiokaka (blä!) komma ut och istället fastna i en skål god lakritsglass. Fast sitter man ju oavsett, för administration finns ju alltid. Men det är enorma skillnader i hur flexibel administrationen är.

När vi precis fått meddelande om att vi skulle få pengar från Artprojektet för ytterligare några år här så diskuterade vi livligt hur vi skulle förvalta pengarna. Framför allt visste vi inte om det skulle vara lämpligast att GU hade hand om dem, eller om UU skulle förvalta dem. Det smidigaste var ju onekligen UU, eftersom jag skulle fortsätta att vara här, men man vet ju aldrig. Så Urban kolla upp det på GU, och Sarah kollade på UU. GU räknade ut att efter att overheaden och lön och andra fasta avgifter var dragna skulle det finnas ca. 10.000 kvar att använda till forskningen. Deras overhead är ca. 60%. UU har 50% overhead, och det skulle således bli något liknande, men Sarah sa till dem att om de inte sänkte det så skulle pengarna gå till GU istället, och vi fick ner det till (tror jag) 12,5%. Eftersom bidragsgivare i Sverige av praxis lägger på en viss mänd pengar som ska gå till overhead, så att forskaren får den mändg pengar de ansökt om, blev det i slutänden så att vi fick ca. 5.000 mer än vad vi hade ansökt om!

Hade det gått att göra samma sak på GU? Ingen aning, eftersom vi inte försökte, men med tanke på hur träaktigt GU är skulle det förvåna mig en massa om det hade gått… Saker är inte möjliga på GU, för det finns ett beslut om ditten eller datten, och då går det inte säga något, oavsett om beslutet är befängt eller inte.

Det finns för många administratörer, och de har för mycket att säga till om. När administratörerna här på UU ville krångla till saker ännu mer för vårat labb i våras sa Dale helt enkelt nej. Vi diskuterade det hela på ett labbmöte, och måndagen efter gick han och sa att han inte gick med på deras nya förslag på regler, och om de insisterade så skulle hela labbet flytta någon annan stans. Han påpekade på mötet att administrationen inte är till för att bestämma över forskarna, utan för att serva dem när det behövs, och att sitta och hitta på nya regler och annat bara för att ha något att göra är ett tecken på att det finns för många administratörer. Det tog skruv, och administratörerna drog tillbaka sitt förslag. Min erfarenhet av GU är snarare att administratörer och liknande skickar ut dekret om hur det ska bli, och sedan går det inte att komma med några invändningar alls (förutom då när de tillsätter två olika utredningar för att omorganisera samma sak parallellt med varandra…).

För att återgå till artikeln:

Terminsavgifter skulle ge svenska lärosäten en chans att expandera internationellt utan att svenska skattebetalare ska bjuda norrmän, tyskar och italienare på gratis utbildning.

Svenska högskolestudenter har mycket att vinna om svenska högskolor skulle närma sig internationell toppstandard. Med lånefinansierade terminsavgifter hotas inte den högre utbildningens breda tillgänglighet. Om vi lyckas attrahera utländska studenter kan en ny svensk exportbransch byggas i stället för att belasta skattebetalarna med gratisutbildningar.

Det är tydligt från detta att skribenten tillhör den del av befolkningen som inte behövde ta så värst mycket lån när han studerade. Om CSN ger lån till terminsavgifter innebär det att de som behöver ta lån kommer behöva ta mer lån, och således behöva betala tillbaka mer pengar till CSN, än de som har t.ex. rika föräldrar. De kan fortfarande skaffa sig en utbildning, det är sant, men de kommer ha en större mängd lån efteråt. Det gäller såklart nu också, men är det verkligen ännu större klyftor som är vad som behövs i Sverige?

Min syster Isi i Österrike berättade en gång att de har, eller hade haft, ett system där alla lån avskrevs totalt om man tog ut en examen. Detta var för att se till att folk verkligen fullföljde sin utbildning. Vare sig det är sant eller inte är det ju ett system som saknar egentligt meningsfulla förlorare. CSN slipper administration, studenterna slipper skulder, samhället får fler högutbildade som verkligen genomgår sina utbildningar och inte bara ströläser saker de gillar. Den enda förloraren är väl skattebetalarna, men det fåtal som gnäller om skatter kommer gnälla oavsett.

Hela artikeln luktar gammal moderat missunnsamhet mot arbetarklassen. De ska hålla sig på plats, och inte hålla på att försöka bli förmer än någon annan. De ska inte utbilda sig och få en massa idéer, utan snällt stå och binda kvastar och måla staket. Alliansen har ju använt de senaste åtta åren till att göra så mycket de kan för att det ska bli som förr i tiden igen, när arbetarna visste sin plats. Ska det fortsätta så?

Nej, bort med de här elitist-förslagen, och kom med något som verkligen skulle göra universiteten bättre. Skulle de bara få mer pengar finns det ju en ganska stor chans att de hälls ner i de gapande administratörskäftarna, och det gör ju nästan ingen lycklig.

(Dags att jobba igen…)

3 responses »

  1. Det luktar inte bara moderat. Det luktar moderat som smygröstat på SD. “Hur skulle det se ut om vi gav bort utbildning till en massa tyskar och norrmän?” Och en terminsavgift på 10000 bekostar ju ingenting i realiteten, utom möjligen de där interntidningarna utan filtrerar bara bort fattiglapparna som försöker komma upp sig. Mycket i alliansens skolpolitik pekar ju dessutom åt att det var bättre på 40-talet då högst 50% av eleverna tog realexamen och kanske 5-10% tog studentexamen.

    Men tänk vad administrationen skulle bli enkel, för man skulle ju bara ha 5000 studenter som på 50-talet och då kan man ju riktigt rå om dem.

  2. Alliansen lyckades ju ganska bra med att utföra SDs politik genom att införa högskoleavgifter för bruna, gula och svarta människor från utanför EU. Om siffrorna i de andra två artiklarna stämmer blev det ju ett tapp på 80% icke-vita människor i vissa program. Det är en massa icke-arier som svenska skattebetalare nu slipper se på svenska skattebetalares gator och torg.

  3. Pingback: Högskoleavgifter...

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s