Tag Archives: Heidi

Mystery

Standard

We’re watching through the Disney animated movies this trip, and have seen 13 or so by now, out of the c. 50 we have got. A mystery occurred with one of the last movies, however. We were going to watch Cinderella, but as I transferred the movie to VLC, I noticed that it was very short, only about 30 minutes. However, I thought, DVD menus and so on are sometimes much shorter and include only the loop at the menu, and the extra material, so we started the movie. It was a movie about “Cinderella Stories” in sport, not the Disney Cinderella at all.

This was a mystery to Heidi, as she spent some time ripping DVDs and so on before we left, and she couldn’t understand how this could happen, as she’d never seen that sports DVD before, and neither she nor David are interested in sports. We downloaded the real movie and watched that, but the mystery thickened today, when Heidi remembered that she had Cinderella on DVD herself. This was not a case of borrowing a DVD from the library and someone having put in the wrong disc, this was her own DVD that was somehow replaced with a sports DVD.

Any suggestions?

38 dagar kvar

Standard

38 dagar kvar och Heidi längtar redan. Speciellt idag, för hon hamnade i blåsväder i veckan, och höll på att få sparken.

Hennes föräldrar hade en soffa de inte ville ha kvar, så hon föreslog att de skulle ge den till mig. Vi hade inget sätt att få den från deras hus till mitt, dock, så hon kvitterade ut en bil från universitetet utan att jag visste om det, så när vi möttes efter jobbet hade hon redan nycklar och allt, och jag tänkte inte på det. Vi flyttade soffan, och hon skulle lämna tillbaka nycklarna på måndag innan jobbet, och allt skulle vara frid och fröjd.

När hon kom till universitetet var dock rummet där man kvitterar ut nycklar stängt och låst, och hon var tvungen att gå till ett prov hon hade. Medan hon var borta var det någon annan som hade bokat bilen, och vederbörande var rasande över att nycklarna inte fanns där. De kollade i loggboken, och såg Heidis namn, men eftersom de inte kunde få tag på henne (telefonen avstängd under provet) så ringde de upp Sarah och/eller Dale och frågade dem om de visste något och skällde på dem. Så de kontaktade mig, och jag försökte få tag i Heidi, och idag fick hon en utskällning av både Dale och Sarah, tydligen.

Enligt Heidi har Scott tidigare sagt att det går att göra så, bland annat när Heidi flyttade i höstas, men när Sarah frågade Heidi vem som sagt att det gick att låna universitetsbilen för privata saker, och hon förklarade, gick de och skuallde på Scott, som nekade. De klargjorde att det bara var för att Heidi är en så bra student som hon inte blev avskedad omedelbart, och nu gömmer hon sig på biblioteket och är jätteledsen…

Lyckligtvis jobbar hon kvar, och kommer fortfarande följa med till Sverige, så det hela komemr väl blåsa över tids nog, eftersom det på det stora hela egentligen inte är en så stor grej, förutom att någon ringde och klagade på Dale/Sarah. Om de verkligen hade avskedat henne på grund av detta vet jag inte om jag hade velat jobba kvar. Det finns gränser för hur oproportionerligt man kan reagera på vad som av allt att döma är ett misstag. Och att som professor avskeda en student för en sådan liten grej (= en vit, välbetald äldre man krossa förutsättningarna för att en ung kvinna som redan nu lever nära fattigdomsgränsen i många avseenden) är rent av äckligt, den typ av relation mellan överhet och underhet som annars bara återfinns inom den blåbruna sfären…

Climbing

Standard

Vi har varit och inomhusklättrat ett par gånger nu, jag och Heidi. Nu senast för två veckor sedan då Heidi tog de här bilderna på mig:

photo 1(1)

photo 2

photo 3(5)

photo 5

Inte så imponerande som det ser ut, eftersom jag fortfarande håller på att lära mig, och således håller mig till de lättaste. Heidi har gjort det här sedan barnsben, och gav sig på den näst svåraste vi kunde hitta, vilken bland annat innefattande att mer eller mindre gå ner i split ca. 30 meter över marken ett par gånger, medan hon höll sig kvar bara genom att pressa med händerna i en liten skreva. Förhoppningsvis kommer vi åka tillbaka så pass ofta att jag vågar mig på att klättra i riktiga berg när väl våren kommer. Vi gjorde det en gång i höstas, men berget var så kallt att fingrarna domnade…